Barn närvarande
Många funderar om det passar att barn är med vid besöket och avlivningen eller ej.
Jag anpassar mig efter era önskemål. Hittills har jag endast goda erfarenheter av att barn varit närvarande under förutsättning att de är införstådda i vad som skall ske. Jag går alltid igenom hur det kommer att gå till i början av besöket. Många barn behöver dock förberedas långt innan (om det inte är en akut situation). Alla barn är olika känsliga för situationen men de brukar ofta hantera situationen bättre än många vuxna.
Det är dock viktigt att fråga barnet/barnen om de vill vara med. Vill de vara med ska de veta hur det går till och att de kan få gå ifrån om och när de vill. Men det är också viktigt att tänka igenom hur ni vuxna själva vill ha det. Vill ni fokusera på djuret, ta ut alla känslor och sörja ifred utan att behöva tänka på barnens förehavanden? Eller är barnen en positiv avledning i sorgen?
Det finns flera böcker för barn i olika åldrar som behandlar ämnet döden. Tex ”Alla döda små djur” av Ulf Nilsson och Eva Eriksson (2006), men biblioteken bör ha ett stort urval. Alla har ju olika uppfattningar om vad som händer efter döden och hur de vill att barnen ska uppfostras i frågan. Min uppfattning är att det är lättare för barnen om man kan relatera till andra döda släktingar om sådana finns.
Läs gärna vad beteendevetare Sara Galli vid Stockholms Universitet kommit fram till i sin studie och C-uppsats ”Att ha barn med vid avlivning av ett sällskapsdjur” (publicerad i Sveriges Veterinärtidning nr 7, 2015). Hon har även skrivit boken ”Får hundar korvar i himlen?”.
Djur närvarande
Vissa djurägare vill kunna sörja ifred utan att andra djur tar fokus från situationen. Andra känner stöd och tröst av de kvarlevande djuren.
Under förutsättning att hund- eller kattkompisen inte är alltför beskyddande av sin vän går det bra att andra djur är med vid avlivning. Ofta förstår de situationens allvar utan att bli upprörda eller rädda. De har lättare att förstå att kompisen är borta om de får vara med eller komma in efteråt. Vissa djur vill absolut fram och sniffa och ta farväl på sitt eget sätt, andra vill gå ifrån. Viktigt är att inte tvinga djuret fram men att erbjuda valet.
Djurägare känner sina djur allra bäst, men om djuren har varit nära vänner och/eller släkt så är det viktigare att de är med eller tillåts ta farväl efteråt. Djuren kan känna avsaknaden av livsenergin och de flesta djurägare som haft många djur under årens lopp upplever att djuren saknar sin kompis men inte letar lika mycket om de vet att kompisen inte längre finns i livet.